Respons på manusbearbetnings-kursen

Fick dessa fina ord idag, angående manusbearbetningskursen på Skrivarakademin. Blev enormt glad!
"Hej!
Jag vill säga att jag tyckte vi hade en bra träff förra gången. Det var mycket bra feedback som jag kunde ta till mig både när det gäller min text och andras.Vi hade också en spännande dialog om olika ämnen. Så tack för det. Ser fram mot att ses igen efter alla helger.
Ha en GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!
Hälsningar
Göran"

Skrivarakademin - Manusbearbetning

”Sitter du med ett färdigskrivet manus och behöver hjälp med en sista grundlig genomgång? Vi arbetar igenom ditt manus med målet att det ska bli klart för publicering.”

Läs mer här

Så börjar den spännande inledningen på skrivarakademins hemsida. Jag har tidigare haft kursen "Skriv för barn- och ungdom", och fick precis erbjudandet att ta denna kurs.

Jag sprudlar av energi, vem saknar sommaren när det finns höst. Höstar är till för skrivande! Nåja, än är det varmt och augusti ... så jag får tåla mig lite till.

Kungälv - here I come!

Sitter som bäst och slipar på min PowerPoint presentation som jag ska använda i morgon. Då är det skrivarläger i Kungälv i tre dagar. Jag sitter nästan och hoppar på stolen av iver. Allt vill jag ha med! Men vi hinner ju inte allt, jag måste sålla.
Skrivarlägret ska vara på Nordiska Folkhögskolan - vilka fina lokaler det ser ut att vara!
Och som på en given signal dyker ett inlägg från Kim M Kimselius upp på FB. Det handlar om hennes nya bok Att skriva med glädje.

Läsarbrev

Hej!
På bokmässan 2010 vann jag och sonen en bok i Olikas monter och vi valde Isporten. När vi kom hem hamnade den i hyllan länge för både Harry Potter, Narnia, Spiderwick och Tam kom emellan men nu har sonen lärt sig läsa och för första gången sedan Tam vill han att jag ska köpa uppföljaren så fort som möjligt.
Du sa att du ville att jag skulle höra av mig och berätta vad vi tyckte om boken. Den ger mersmak vilket i sig är positivt, den är lättläst och träffar målgruppen på ett bra sätt. En sak jag skulle vilja ha som ibland finns i fantasy är en karta. För jag gissar att Johanna och Mads kommer att röra på sig en hel del. Det är alltid roligt att prata kring kartorna i fantasyböcker tycker jag. Nåväl, tack för en bok som skapat läslust!
Mvh
Therese Silverbåge


Åh, så glad jag blir. Det finns en karta i de andra böckerna, men jag bifogar den här i mailet också, så kan ni redan nu få läsa in er på vilken väg barnen kommer att ta och alla namnen. Jag älskar själv kartor!
Bästa hej!
/Jonna Berggren

Brev från Neeo

Hej Jonna
Jag heter Neeo, och har just läst ut din sista bok om Isporten. Jag älskar dessa böcker och önskar att det fanns en femte bok! Det känns som att jag måste få veta hur det kommer att bli i Islandet och kommer Johanna att få tillbaka sin stav?
Jag hoppas och hoppas att du kommer att skriva en femte.
Jag och mamma sträckläste dina böcker och tycker att Isporten är spännande just för att det är sådant man själv skulle vilja vara med om! Kampen mellan det goda och onda, vättar, troll, drakar och magi gör att man själv önskar att man fick uppleva det! :) Jag är glad om du skriver en sista femte bok och väntar gärna på den. Under tiden får jag läsa något annat och när dina andra böcker kommer, ska vi låna dem också. ;) /Neeo
Mamma som skriver nu, jag instämmer med min son att dina böcker är fantastiska. Det är en härlig flykt från vardagen med möten mellan fantasi och verklighet och jag tror att Neeo liksom jag ser tydligt det du skriver om, då du har ett målande sätt att skriva på.
Jag har läst högt för Neeo. Språkmässigt är det nog egentligen inte för svårt, förutom namn på platser och några av karaktärerna, men platser och namn är ständigt återkommande så kan tänka mig att man snabbt skulle lära sig och komma ihåg. Det är ju en del av charmen med dessa namn tycker vi, det låter stort och spännande helt enkel. Men denna gången blev jag själv glatt överraskad då man läst en och annan barnbok utan att själv varit speciellt tagen eller road. Vi kände båda direkt att vi ville komma framåt snabbt för att få reda på vad som skulle hända härmnäst. Du lyckades med att fånga både mig som är 42 år och min son (9 år i november).
Tack för bra böcker!
Mvh Camilla Skogsberg

Skrivpuff - Betyg

Per kommer fram till min bänk.

”Har du funderat något på dina betyg?” frågar han.

Jag tittar upp.

”Ja, vilket program du vill gå och så.”

Han sätter sig på en stol.

”Vi pratade på rasten, jag och några lärare. Det är inte det att du inte får godkänt, men vill du inte ha mer än E?”

”Jag och flera andra lärare ser ju att du har förmågan, men vi kan ju inte sätta betyg på något du inte visar. Det måste finnas svart på vitt, så att säga. Och du behöver vara med och diskutera på lektionerna, det är ju så man visar att man förstår, att man kan dra slutsatser och praktisera det man lärt sig.”

Han försöker hålla kvar min blick, men jag tittar snabbt ner i bordskivan. Någon har skrivit KÄR med blyerts nära kanten.

”Mm”, mumlar jag.

”Vi vet ju att du inte har det så lätt”, fortsätter han. ”Men inget blir ju bättre om du dessutom får dåliga betyg.”

Dagens skrivpuff - sakna

Livet är för bra för att vara sant. Simon verkar tycka om mig. Hur är det möjligt? Tänk om jag gör något fel, förstör allt ihop. Han kan ångra sig eller se vem jag egentligen är. Rädslan tvingar mig att tänka efter före varje ord jag säger, varje rörelse jag gör. När han är med.

Axlarna spänner. Vi har varit tillsammans alla dagar sedan festen. Det är riktigt skönt att komma hem till huset utan honom, sparka av sig skorna innanför dörren och slänga väska och jacka på golvet. Jag ska plocka i ordning innan Siv kommer hem. Hon har börjat gå på AA-möten på onsdagar inne i stan. Det är ovant att ha huset för sig själv. Jag går fram till hallspegeln och stirrar på tjejen i den. Såret på kinden är nästan läkt, bara ett ljusrosa streck som går att sminka bort om man vill. Snart kommer det inte synas alls. Jag kastar en snabb blick ned på armarna men den långärmade skjortan döljer det som finns under. Ärren där kommer aldrig försvinna. Jag tar ett djup andetag, jag har inte skurit mig själv sedan kinden. Jag känner lättnad men också en konstig saknad. Vem är jag nu? Simons flickvän! Bara tanken är absurd. Vi har inte pratat om det, om vi faktiskt är ihop eller inte. De svarta ögonen stirrar hotfullt på mig. Eller är de bara vilsna?

Dagens skrivpuff - drag

”Kom vi går ut!” säger Simon och tar min hand.

Jag tvekar, sängvärmen är så skön. Men Simon drar skoningslöst av mig täcket.

”Jag ska visa dig något”, insisterar han och drar upp mig till stående.

Med bara ett par centimeters mellanrum går vi nedför trappan. Han, som en magnet jag inte kan skilja mig från. I hallen räcker han mig jackan och öppnar ytterdörren.

Simon tar min hand igen och som jag vore blind leder han mig över gräsmattan och in under äppelträden. Den frostiga luften drar mot benen. Han ställer sig helt nära och lägger armen om mina axlar. Värmen från hans öppna jacka strömmar mot mig. Han pekar mot den svarta himlen mellan de kala och knotiga grenarna.

”Ser du?” viskar han i mitt öra.

Andedräkten kittlar. På himlavalvet lyser två stjärnor ovanligt klart.

”Det är Venus och Jupiter. De har kärleksmöte. Precis som du och jag.”

Jag lutar mig närmare honom och trär armarna runt hans midja. Nu har jag trillat dit, tänker jag. Jag är en av de där fånigt kära som jag alltid förlöjligat. Men det känns bara bra. Så rätt.

Dagens skrivpuff - att vända

Simon står mitt i gänget med de andra grabbarna. Snygg och omtyckt. Jag går mot cykelstället, låtsas att jag inte ser. Han behöver aldrig anstränga sig, hans popularitet är medfödd, som en extra hud han alltid har på sig. Johan lägger armen om Eric och filmar ett slag med knytnäven mot hans mage. Simon ler självsäkert nästan överseende när de andra försöker imponera. Jag har aldrig sett honom gruffa, knuffa och slå som de andra verkar så roade av. Simon står över allt sådant, som han vore en storebrorsa som låter dem hållas.

Jag går snabbt, rycker tag i styret och sneddar med cykeln över skolgården. Precis då vänder sig Simon om, höjer den kantiga hakan och tittar rakt på mig. Demonen slår en volt bland inälvorna, väser ordlöst. Men jag vet vad det betyder: Jag ska inte tro att jag är nåt. Demonen är inte bara ond, den gör mig stark och får mig att klara saker, stå ut när andra bara skulle sjunka ihop och be om nåd. Jag ber aldrig om nåd. Och jag gör mig aldrig till. Därför vänder jag mig inte om, trots att en del av mig så gärna vill det, längtar efter att möta Simons blick. Vill få veta.

Dagens skrivpuff - Förändring

Förändringen kom omedelbart. Nyss, när hon släntrade fram mot skåpen, hade Simon lett mot henne. Tittat beundrande på henne. Men efter sparken lyste bara förakt i hans ögon. Hon var inte värd ett ruttet lingon. Johan hade kallat henne häxa, lagt handen på skåpet och ställt sig i vägen. Skulle hon kanske tillåta det? Demonen krävde hämnd. Helst blod. Det var han eller henne. Någon måste offras.

Recension av My

My återvänder till Sverige efter en längre tid i Frankrike när hon ärver sin morbrors gamla hus. Direkt sätter hon ingång med sin livsuppgift – att rädda djur. Hon står där med en hundvalp under vardera armen när den lokale polismannen Martin dyker upp. För att kunna rädda valparna har hon slagit ner ägaren. Det är så My och Martin träffas och det blir kärlek vid första ögonkastet.

Dagens skrivpuff - Facit

Det är mest Gösta som pratar.

”Här är badrummet” säger han och öppnar dörren. ”Men det finns en toa till, utanför ditt rum på vinden.”

Sivs sorgsna ögon studerar mig och följer mig oroligt under rundvandringen genom huset. Det skrämmer mig inte. Klumpen i magen känns inte lika tung länge.

Dagens skrivpuff - Om att svara

Aldrig att jag svarar hora

Jag kommer hem. Siv ropar på mig från soffan. Hennes röst låter konstig och jag tänker nej, säg att det inte är sant, säg inte att hon har börjat dricka igen. Hur många onda saker kan hända på en och samma dag? Jag rusar in i vardagsrummet, ser Siv som ligger och blundar i soffan och upptäcker genast glaset som står tomt på bordet. Jag rusar fram och hugger tag i glaset.

Gårdagens skrivpuff - att fälla

Det är SO och Paula börjar tala om demokrati och varför det är så viktigt med yttrandefrihet. Jag smakade på ordet yttrandefrihet. Alla som känner mig vet att jag inte pratar mycket. Och nu har jag varit helt tyst i fem dagar. Jag har inget att säga. Fast jag pratar ju i och för sig med dig hela tiden, men det hörs ju inte. Om jag var fri att säga vad jag ville, vad skulle jag säga då?

”Att yttra sig är ett annat ord för att säga sin mening”, fortsätter Paula. ”Det kan man göra på många olika sätt. Kan ni ge några förslag?” säger hon och håller whiteboardpennan redo.

Dagens skrivpuff - Snuttefilt

Jag drar upp täcket, knölar ihop det lösa påslakanet och trycker det mot näsan. Det luktar tryggt. Det som hände tidigare skrämmer mig nu. Ilskan kom så oväntat, övermannade mig. I Simons ögon kunde jag se att jag gått över gränsen. Nillan och Pillan var inte mina fiender. De var bara sådana där ja-sägare. Jag hatar ja-sägare, nästan mer än plågarna.

Dagens skrivpuff - Vanmakt

Något slår och hamrar på insidan av huvudet. Jag har länge haft en råtta som bor där. Den brukar gnaga på mina tankar när jag är arg. Med åren har den vuxit sig större. Den piskar med sin långa svans och skrattar åt mig. Sedan viskar den ett namn: ”Mona …” ”Mona Johansson ska komma” väser den lite högre.

Dagens skrivpuff - Missvisande

Simon går bakom mig uppför trappan. Brukar den alltid knarra så här mycket? Jag har inte tänkt på det förut men trappstegen är nötta och tapeten trasig. I skarvarna är mönstret bortnött så att det vita pappret under kommer fram.

Det känns fel direkt när vi kommer in rummet, det finns ingenstans att sitta förutom på sängen, men den har jag inte bäddat. Täcket ligger i en knölig härva mitt på madrassen och underlakanet är skrynkligt och har släppt från ena kanten så att den randiga madrassen syns. Den enda stolen vid skrivbordet framme vid fönstret är överfull av böcker och kläder. Rummet har snedtak och Simon står mitt i rummet, på den enda platsen där han kan stå raklång. Han tittar sig omkring.

”Det är mysigt”, säger han.

Skrivpuff i repris - Gå långt 3

Jag håller på och experimenterar, här kommer samma stycke igen nu i tredje-person och presens:

Solveig slänger ett öga på rektorns kavajrygg när han stelt fortsätter bortåt korridoren. Ljudet efter hans steg slår mot väggarna men minskar i styrka och försvinner när han svänger runt hörnet och in på expeditionen. Hade hon gått för långt?

Bilen är sedan länge borta. Rektorn ringde säkert efter bärgare, tidigt, innan någon annan skulle få veta vad som hänt. Solveig ser det så tydligt framför sig. Hur bilen stod där med fälgen på höger framdäck dikt an mot den frusna asfalten, strandsatt på sniskan en bit ut från parkeringsplatsen och ensam kvar på hela parkeringen en fredagskväll. Det var hennes verk. Han hade fått sitt straff.

Dagens skrivpuff - energi

Jag satt på sängen och rev otåligt i den stora shoppingpåsen. Tog upp alla plaggen och bredde ut ett efter ett på sängen. Noga strök jag bort alla veck och skrynklor med handen. Energin spände huden och brusade i öronen. Hade jag någonsin fått så många nya kläder på samma gång, tidigare? Och då hade jag inte ens öppnat sista påsen med vinterstövlarna.

Skrivpuff i repris - Gå långt 2

Experimenterar med texten - ändrat till jag-form och presens - vad tycks, kommer det närmare?!

Jag slänger ett öga på rektorns kavajrygg när han stelt fortsätter bortåt korridoren. Ljudet efter hans steg slår mot väggarna men minskar i styrka och försvinner när han svänger runt hörnet och in på expeditionen. Hade jag gått för långt?

Bilen är sedan länge borta. Rektorn ringde säkert efter bärgare, tidigt, innan någon annan skulle få veta vad som hänt. Jag ser det så tydligt framför mig. Hur bilen stod där med fälgen på höger framdäck dikt an mot den frusna asfalten, strandsatt på sniskan en bit ut från parkeringsplatsen och ensam kvar en fredagskväll. Det var mitt verk. Han har fått sitt straff.

Dagens Skrivpuff - Att tigga

Aldrig att jag skulle be om det. Jag är en överlevare, det vet jag. Vad som än görs mot mig kommer jag ut på andra sidan. Inte oförändrad, så hård är jag inte, fastän jag många gånger önskat det. Men längst där inne finns alltid en skärva av urberget kvar. Och med dens hjälp kan jag sakta bygga upp mig själv igen. Lager för lager lappar jag och lägger till tills jag åter kan resa mig och med värdighet blicka ut över min omgivning. Tigga?! Demonen skulle älska det, slicka i sig i tårarna och de ömkliga orden. Aldrig, hellre dör jag. Överlevare håller på sin värdighet. Ni kan ta ifrån mig allt, men inte mitt jag eller mina minnen.

Dagens skrivpuff - Gå långt 1

Solveig slängde ett öga på rektorns kavajrygg när han stelt fortsatte bortåt korridoren. Ljudet efter hans steg minskade i styrka och försvann när han svängde runt hörnet och in på expeditionen. Hade hon gått för långt?

Bilen var borta. Rektorn hade säkert ringt efter en bärgare, tidigt, innan någon annan skulle få veta vad som hade hänt. Hon såg det så tydligt framför sig. Hur bilen hade stått där, en bit ut från parkeringsplatsen och ensam kvar på hela parkeringen. Och hur fälgen på höger framdäck legat dikt an mot den frusna asfalten. Det var hennes verk. Han hade fått sitt straff.

Dagens skrivpuff - Lojal

Vi vaknade som vanligt i samma säng. Våra svettiga kroppar klibbade mot varandra. Näktergalarna ropade högt utanför fönstret. Ingen av oss ville försöka somna om. Vi låg näsa mot näsa, tittade på varandra och log.

Våra bara fötter mot de svala golvplankorna. Fastän vi smög knarrade de illojalt under fotsulorna när vi smög ut i köket. Där under handduken på skärbrädan låg det vi ville ha. Tillsammans sköt vi fram pallen för att nå. Lukten av färskt bröd sög i magen. Vi vek undan handduken och gjorde något vi visste att vi inte fick. Tog kniven och satte den mot den hårda skorpan. Förde kniven fram och tillbaka tills den sjönk ner i brödet och delade. Två gånger gjorde vi så. Berusade av övermod tog vi i varsin bit och klättrade ner från pallen.

                             "Kom!" sa Isa. "Vi gör en utflykt."

Recension av Isporten del 4: Flygarnas kamp

Johanna och Mads har kommit långt i deras magiska utveckling. Islandets framtid står i deras händer, men de har olika vägar att vandra och olika öden att uppfylla. Först ut står en äventyrlig resa, ibland till fots, ibland flygande på vidunderliga väsen. De är på jakt efter eldstenarna. Med eldstenarna kan isporten hållas öppen, vägen mellan Islandet och vår värld. De måste skynda sig, innan porten sluts.
De möter många fascinerande bekantskaper, från vättar till huldror och från Isdrottningen till Ondskan själv. Det finns de som vill hjälpa och de som vill förhindra. Naturen själv är också förrädisk, ett vulkanutbrott stundar och hotar. Flygarnas kamp är spännande och läsvänlig med sitt målande språk som är lätt att ta till sig och leva sig in i.

Detta är Jonna Berggrens fjärde bok i serien om Isporten. En serie som för bästa behållning görs bäst i att läsas tillsammans och inte fristående. Jonna säger själv att hon önskar skriva böcker där barn och ungdomar kan finna en igenkänningsfaktor i imponerande rollfigurer som inte är rädda för att ta steget ut i det okända. Något som författaren också lyckas förmedla med bravur. Sofia Carlenberg BTJ

Invigning av Barnkulturåret 2012

I Barnboksnätets monter på Stadsbiblioteket
i Göteborg

Den 21 januari invigdes Barnkulturåret  på Götaplatsen med uppläsningar och musik. Den första snön föll rikligt och barn och hundar lekte lyckliga kring statyn Poseidon. Efter en stund gick de flesta in på Stadsbiblioteket där Barnboksnätets medlemmar visade upp sina böcker.

Liebster Blog Award

Vad glad jag blir min första bloggutmärkelse - Liebster Blog Award. Det Kim M Kimselius som skickat den till mig. Tack så jättemycket!

Nu vet jag att Liebster betyder käresta. Man skickar utmärkelsen vidare till fem bloggare som man uppskattar extra mycket. Här följer fem regler:

Mina tips till "hemma-arbetare"

http://www.bokmania.net/2010/12/
halvvags-i-2666-kreativiteten-som.html 

Jag vill ha ett vanligt jobb, sa jag till min man igår. Jag vill gå till ett jobb, ha arbetsuppgifter som någon annan bestämt, ha arbetskamrater, ett fikarum och gå ut och äta lunch med mina kollegor ... åh vad jag längtar efter dem just nu. Skämten, fnittret och de kloka orden.

Recension av Kim M Kimselius

Tänk vilken fin start på 2012 Kim M Kimselius gav mig - tack så jättemycket för den fina recensionen!


Recensionen hittar du här: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2012/01/boktips-isporten-av-jonna-berggren.html

Gott Nytt År

Gott Nytt År alla läsare, vänner och familj. Tack för det år som varit och välkomna tillbaka! Isporten-serien är komplett och jag siktar mot stjärnorna och nya böcker (de ska bara skrivas först).