onsdag 22 februari 2012

Dagens skrivpuff - Lojal


Vi vaknade som vanligt i samma säng. Våra svettiga kroppar klibbade mot varandra. Näktergalarna ropade högt utanför fönstret. Ingen av oss ville försöka somna om. Vi låg näsa mot näsa, tittade på varandra och log.

Våra bara fötter mot de svala golvplankorna. Fastän vi smög knarrade de illojalt under fotsulorna när vi smög ut i köket. Där under handduken på skärbrädan låg det vi ville ha. Tillsammans sköt vi fram pallen för att nå. Lukten av färskt bröd sög i magen. Vi vek undan handduken och gjorde något vi visste att vi inte fick. Tog kniven och satte den mot den hårda skorpan. Förde kniven fram och tillbaka tills den sjönk ner i brödet och delade. Två gånger gjorde vi så. Berusade av övermod tog vi i varsin bit och klättrade ner från pallen.

                             "Kom!" sa Isa. "Vi gör en utflykt."


Hennes ögon glittrade i mina. Jag tog hennes hand och tillsammans gick vi mot dörren. Den var aldrig låst. Inte på den tiden.

Morgonsolen var redan varm. Krokusarna i rabatten låg klistrade som tunna pappersremsor mot marken. Scillan lyste klarblå och höga pingstliljor strök mot våra ben när vi vek av runt husknuten. Stigen ner mot sjön lockade oemotståndligt. Vi fick inte gå där.

Plötsligt vred Isa sin hand fri och började springa. En sekund stod jag som fastfrusen, bunden av mammas och pappas förbud. En annan del sprang redan med Isa, rusig av vårkänslor och äventyr.

Isas bara ben pinnade på under nattlinnet och hennes hår föll ut som en gloria kring hennes huvud. Lyckan av att finnas till sjöd inom mig. Jag upptäckte att jag sprang efter innan beslutet kom. Myror kryllade på stigen och jag gjorde vad jag kunde för att inte trampa på dem, men mina ben kunde jag inte stoppa.

Kluckande ljud från bryggan lockade. Bryggan solvarm under våra fötter. Vi satte oss längst ut nära hörnet där bryggan lutade. Om man hasade längst ut på skinkan nådde fötterna ner i vattnet. Det var isande kallt. Jag rös men behöll fötterna i när jag såg att Isa gjorde det. Tårna domnade och brödet smälte i min mun. Jag tog Isas hand igen.