fredag 23 mars 2012

Dagens skrivpuff - sakna

Livet är för bra för att vara sant. Simon verkar tycka om mig. Hur är det möjligt? Tänk om jag gör något fel, förstör allt ihop. Han kan ångra sig eller se vem jag egentligen är. Rädslan tvingar mig att tänka efter före varje ord jag säger, varje rörelse jag gör. När han är med.
Axlarna spänner. Vi har varit tillsammans alla dagar sedan festen. Det är riktigt skönt att komma hem till huset utan honom, sparka av sig skorna innanför dörren och slänga väska och jacka på golvet. Jag ska plocka i ordning innan Siv kommer hem. Hon har börjat gå på AA-möten på onsdagar inne i stan. Det är ovant att ha huset för sig själv. Jag går fram till hallspegeln och stirrar på tjejen i den. Såret på kinden är nästan läkt, bara ett ljusrosa streck som går att sminka bort om man vill. Snart kommer det inte synas alls. Jag kastar en snabb blick ned på armarna men den långärmade skjortan döljer det som finns under. Ärren där kommer aldrig försvinna. Jag tar ett djup andetag, jag har inte skurit mig själv sedan kinden. Jag känner lättnad men också en konstig saknad. Vem är jag nu? Simons flickvän! Bara tanken är absurd. Vi har inte pratat om det, om vi faktiskt är ihop eller inte. De svarta ögonen stirrar hotfullt på mig. Eller är de bara vilsna?