torsdag 8 mars 2012

Recension av My


My återvänder till Sverige efter en längre tid i Frankrike när hon ärver sin morbrors gamla hus. Direkt sätter hon ingång med sin livsuppgift – att rädda djur. Hon står där med en hundvalp under vardera armen när den lokale polismannen Martin dyker upp. För att kunna rädda valparna har hon slagit ner ägaren. Det är så My och Martin träffas och det blir kärlek vid första ögonkastet.
My dundrar ner i den svenska myllan som en blandning av ett skogsväsen, sexsbomb och en svensk Mma Ramotswe.
Desirée Fredlund
Jag blir precis lika glad av att läsa My som Damernas Dektektivbyrå med skillnaden att My inrymmer många fler överraskningar. Och gillar du dessutom passionerad kärlek har du kommit helt rätt.
My är befriad från alla former av fördomar. Hennes liv blir ditt, plötsligt kommer du att upptäcka att du sitter på en gren i den gamla höga eken bara för att det är så härligt. Och om du inte passar dig går du och köper ett par höns och börjar göra hemgjorda tvålar.