Gårdagens skrivpuff - att fälla

Det är SO och Paula börjar tala om demokrati och varför det är så viktigt med yttrandefrihet. Jag smakade på ordet yttrandefrihet. Alla som känner mig vet att jag inte pratar mycket. Och nu har jag varit helt tyst i fem dagar. Jag har inget att säga. Fast jag pratar ju i och för sig med dig hela tiden, men det hörs ju inte. Om jag var fri att säga vad jag ville, vad skulle jag säga då?

”Att yttra sig är ett annat ord för att säga sin mening”, fortsätter Paula. ”Det kan man göra på många olika sätt. Kan ni ge några förslag?” säger hon och håller whiteboardpennan redo.
Paula är en sådan där lärare som tycker att de är okej att svara utan att räcka upp handen. Det är inget fel med det egentligen men i den här klassen är det samma personer som talar hela tiden, inte speciellt demokratiskt enligt min åsikt.

”Man kan ju säga det rätt ut eller kanske skriva det på ett plakat.” svarar Lina.

”När du säger plakat, kommer jag att tänka på demonstrationer”, säger Paula. ”I länder som har demokrati kan man demonstrera, men som ni har sett på TV på sista tiden är det inte i alla länder som man kan göra det, i varje fall inte riskfritt. I vissa fall kan man till och med bli dödad, så mycket makt har det fria ordet att man till och med kan bli dödad för att man säger sin mening. Fler exempel?”

Det är helt tyst i klassrummet.

”Får man säga vad som helst?” fortsätter Paula.

”Man får inte kalla någon för neger eller bög” säger Johan och flinar. Några av killarna fnissar.

”Varför inte det då?” kontrar Paula och tittar på Johan.

Hon är inte dum Paula. Hon förstår att Johan sa så där för att plocka pluspoäng i klassen och verka cool. Men Johans starka sida är inte långa förklaringar. Han skruvar besvärat på sig i stolen. ”Ja, det är väl liksom inte bra …”

”Det har du rätt i, men varför är det inte bra?”

Lina kommer till Johans undsättning:

”Yttrandefriheten får inte gå ut över andra. Man får inte kränka någon.”

Paula nickar nöjt.

”Det finns ett ord som beskriver det, kränkande särbehandling. Vad betyder det? Och nu får någon annan svara.”

Vicki sneglar bakåt på mig.

”Det kan väl vara att man blir utsatt för nåt bara för att man kommer från ett annat ställe, ett annat land eller så, eller för att man ser konstig ut.”

Vicki är en mästare på att fälla svidande kommentarer. Hon är en plågare. Jag ser på Paula att hon lägger märke till Vickis gliring. Om man ska vara lärare måste man bli skicklig på att undvika alla minor på slagfältet även de som ligger dolda under marken.

”När man pratar om diskriminerande särbehandling i yrkeslivet vad menar man då?” frågar hon och leder klassen i en annan riktning, bort från mig. Jag kan inte förstå varför hon gör det för hon gillar inte mig. Jag tag upp min anteckningsbok och protokollför två pinnar på henne. För det måste räknas till hennes fördel att hon på sätt och vis skyddar mig. Men precis när jag gör det tänker jag efter. Är Paula verkligen värd två pinnar? Hon kanske inte gjorde det för att vara snäll? Nej avgör jag. Kanske för att hon axlade ett vuxenansvar, funderar jag. Eller för att hon har dåligt samvete för att hon inte gillar mig. Jag tror inte det är det heller. Nej, oftast handlar det om helt andra saker i vuxenvärlden. Det är för att det inte ska uppstå pinsamma situationer, situationer som de vuxna inte vet hur de ska hantera. Det är när gungflyn börjar gunga under deras fötter som de skyndar i en annan riktning. Det var det Paula var skicklig på, att undvika gungfly och kvicksand. Paula skyddade sig själv, inte mig. Jag stryker en av pinnarna, men en kunde hon vara värd.