Jag håller på och experimenterar, här kommer samma stycke igen nu i tredje-person och presens:
Solveig slänger ett öga på rektorns kavajrygg när han
stelt fortsätter bortåt korridoren. Ljudet efter hans steg slår mot väggarna
men minskar i styrka och försvinner när han svänger runt hörnet och in på
expeditionen. Hade hon gått för långt?
Bilen är sedan länge borta. Rektorn ringde säkert efter
bärgare, tidigt, innan någon annan skulle få veta vad som hänt. Solveig ser det
så tydligt framför sig. Hur bilen stod där med fälgen på höger framdäck dikt an
mot den frusna asfalten, strandsatt på sniskan en bit ut från parkeringsplatsen
och ensam kvar på hela parkeringen en fredagskväll. Det var hennes verk. Han
hade fått sitt straff.
Rektorn skulle inte polisanmäla. Det är som om Solveig
känner honom. Förstår sig på honom. Han liknar henne, vill ha full kontroll och
makt. Ingen får se hans svagheter. Ändå gör hon det. Hans svagheter blinkar som
röda stoppljus inför hennes inre blick. Rektorn vet det, vet precis hur det
förhåller sig. Det är därför som han har ett så stort behov att jävlas med
henne.
Hans blick bränder genom tyg och
hud när de möts i korridoren. Han misstänker henne, säkert. Än sen
då?! tänker hon först.
Fan, hon är inte lika oberörd längre. Hon har börjat bry sig,
ja rent av tycka om, Siv och Gösta. Sedan är det Simon. Bara tanken på honom
gör henne varm och pirrig av förväntan. Sedan blixtsnabbt bannar hon sig själv.
Instinktivt söker hon med handen efter väskan och det lilla facket där
rakbladet ligger. Men inte nu och aldrig här, på skolan.
Hon får
inte tycka om. Människor hon gillar råkar alltid illa ut. Men det är redan
försent, hennes granithårda inre har redan börjat vittra i kanterna. Solveig
kan lika omöjligt stoppa förfallet som någon kan stoppa en lavin. Hon börjar
bli svag och svagheten gör henne även känslig för de människor hon inte tycker
om, som rektorn. Hon kommer på sig själv med att tycka synd om honom. Hans
patetiska behov av makt. Men så påminns hon om rådjursögonen och hur kuvade de verkat.
Nej, hon kan inte skona rektorn och det är rådjursögonens fel, inte hennes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar