Axlarna
spänner. Vi har varit tillsammans alla dagar sedan festen. Det är riktigt skönt
att komma hem till huset utan honom, sparka av sig skorna innanför dörren och
slänga väska och jacka på golvet. Jag ska plocka i ordning innan Siv kommer
hem. Hon har börjat gå på AA-möten på onsdagar inne i stan. Det är ovant att ha
huset för sig själv. Jag går fram till hallspegeln och stirrar på tjejen i den.
Såret på kinden är nästan läkt, bara ett ljusrosa streck som går att sminka
bort om man vill. Snart kommer det inte synas alls. Jag kastar en snabb blick
ned på armarna men den långärmade skjortan döljer det som finns under. Ärren
där kommer aldrig försvinna. Jag tar ett djup andetag, jag har inte skurit mig
själv sedan kinden. Jag känner lättnad men också en konstig saknad. Vem är jag
nu? Simons flickvän! Bara tanken är absurd. Vi har inte pratat om det, om vi
faktiskt är ihop eller inte. De svarta ögonen stirrar hotfullt på mig. Eller är
de bara vilsna?
fredag 23 mars 2012
Dagens skrivpuff - sakna
Livet är för
bra för att vara sant. Simon verkar tycka om mig. Hur är det möjligt? Tänk om jag gör något fel, förstör allt ihop. Han kan ångra sig
eller se vem jag egentligen är. Rädslan tvingar mig att tänka efter före varje
ord jag säger, varje rörelse jag gör. När han är med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Otäckt att det kan vara så, att man på grund av dålig självkänsla inte litar på kärleken. Det är just då den brukar kunna kantra. Du fångar det väl.
SvaraRaderaJa vem är hon nu så bra beskrivet. Har träffat många flickor som frågat så även när pojkvänner gjort slut vem är dom då när dom inte ens är Kimmis flickvän. Finns många små osäkerheter där utemmm
SvaraRaderaÅh herregud vad bra! Älskar hur du har formulerat texten. Känns som en enda tanke. Allt går fort, precis som när man tänker! Och det där med AA-mötet. Så snyggt!
SvaraRaderaBra, väl skrivet. Känner verkligen för henne.
SvaraRaderaEnkelt uttryckt med komplexa tankar bakom. Tack.
SvaraRaderaIdentitet utifrån vem man är ihop med! Bra fångat.
SvaraRaderaKänner igen den dåliga självkänslan, rädslan för att bli övergiven. Man gör allt för att passa in och är livrädd för att göra fel. Du beskriver känslan bra.
SvaraRaderaBeskriver något som är så vanligt bland våra tonårstjejer och all den press de lever under att vara så perfekta och duktiga, att försöka leva upp något och istället för att finna sig själv under tonårstiden så tappar de bort sig helt istället. Du beskriver det bra.
SvaraRadera