Ganska sent i söndags ringde telefonen med okänt nummer. Jag svarar sällan okända nummer, det brukar mest vara försäljare. Men av någon anledning gjorde jag det den här gången.
En ung röst i luren. "Hej! Jag håller på och läser Isporten och undrar vad du vill säga med dina böcker."
Jag blir helt ställd (hade ju väntat mig en försäljare):
"Det är en stor fråga", säger jag, "kanske kan du skriva till mig och beskriva lite mer vad det är du vill veta."
Efter bara några minuter plingar e-posten till:
Jag har svarat på den frågan många gånger tidigare, i tidningsintervjuer, på skolbesök, i inlagor till böcker etc. Men aldrig direkt till en läsare. Jag behövde tänka en dag. Här kommer mitt svar.
Hej Tova!
Tack för att du skriver till mig. :)
Det är en väldigt stor fråga och lite svårt att veta exakt vad du menar.
Jag tänker inte så mycket på vad jag vill säga med en berättelse när jag skriver, då är jag mitt i handlingen och liksom vandrar där i Islandet tillsammans med Mads och Johanna - upplever vad de upplever, försöker se världen genom deras ögon. Det är en slags magi i sig.
Främst vill jag att böckerna ska vara spännande och så bra att det är svårt att sluta läsa - att du och andra läsare vill veta mer och mer. Att du också vill resa till Islandet.
Sedan vill jag att du ska våga tro mer på dig själv och den magi som finns i livet, i naturen och i till synes vardagliga händelser runt omkring dig.
Jag vill att barn ska tänka - jag KAN, jag vågar!
/Jonna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar