Julia Cameron och regn

Regntung dag, molnen är så tunga att de når ner till marken. Allt är disigt och framför allt blött. Dessutom blåser det. Vem vill gå ut? Inte jag, inte Cha Cha och inte Jackie.


Cha Cha vet att det regnar fastän hon fortfarande ligger under täcket i min säng, det är som hon tänker att det inte är någon idé att gå upp i dag. Så skulle jag också vilja tänka men då gnager samvetet i mig, jag skulle vilja säga att min lust att skriva är så stor att jag flyger upp ur sängen och studsar fram till datorn och genast (på fastande mage) börjar knappa in ord. Men då skulle jag ljuga och det gör jag bara ibland (små vita lögner är tillåtna i nödsituationer). Fast nu när jag väl sitter här, med en kopp kaffe och regnet slår mot rutan, börjar det pirra i mig av lust att forma ord, få till en mening så att en eventuell läsare känner det jag känner, eller något annat ... bara det skapar känslor, ett fnitter eller igenkännelse. Igenkännelse är viktigt, den där känslan man får när man läser - så har jag också tänkt/känt en gång. Jag är inte ensam! Det är det som är magin med att skriva och redan nu ett antal meningar (som jag nu har skrivit) så sprudlar lusten att skriva.

Julia Cameron

Vad har då Julia Cameron med mitt inlägg att göra (om du tittar tillbaka på titeln)? Jo, jag håller på att läsa hennes böcker. Jag har två hemma (som jag lånat på biblioteket); Lusten att skriva och Låt din kreativitet flöda. Böckerna är fullspäckade med skrivarövningar men framförallt visdom från en författare som provat på det mesta när det gäller att "skriva". Jag skulle nog vilja påstå att Julia Cameron lever för att skriva. Hennes viktigaste budskap är att inte invänta inspirationen utan att bara sätta sig att skriva - och att det är då inspirationen infinner sig!

Regn, säng
upp och hoppa gamla loppa!
:D Jonna